Är definitionen eller diskussionen viktigast? Vem har rätt svar?
Vi startade en ny delkurs, i programmet Pedagogik med inriktning mot ungdoms- och missbrukarvård, med namnet "Ungdom i riskzon". Den första föreläsningen handlar om att försöka definiera vad vi menar med ungdom i riskzon. Hur länge är man barn och när blir man ungdom? Inte så lätt att ens göra den distinktionen. Socialtjänstlagen har en definition, utvecklingspsykologin säger något annat och många arbetskamrater talar om att "den här helgen kommer ungdomarna hem" vilket kan betyda att de vuxna barnen på 30 och 35 år kommer och hälsar på.
Riskzon vad är det? Att definiera risk och zon är inte lika svårt, men när det gäller barn och ungdomar i riskzon blir det genast svårare. Är man i riskzon när det har hänt något eller när kan tänkas hända något längre fram i tiden och hur långt fram i så fall? Går man igenom den forskning som finns inom området så råder delade meningar om när barn och unga är i riskzon. Man måste i så fall se på riskfaktorer. Ju fler riskfaktorer dessto större risk att hamna i kriminalitet, missbruk eller självskadebeteende. Men nyare forskning vänder upp och ner på riskzonsresonemanget och talar mer om skyddsfaktorer eller vaccinationsfaktorer. Ju fler skyddsfaktorer ett barn har som kan "väga upp" riskerna, ju bättre chans har barn att klara av svårigheter.
Det blev en bra start på kursen igår, med det menar jag att min ambition att få studenterna att reflektera över begreppet "Ungdom i riskzon", som både lärare och socialsekreterare använder som om det vore något naturvetenskapligt bevisat, är komplicerat och framförallt förknippat med en stor gråzon som inte enkelt låter sig definieras.
Vad har nu detta med ung kommunikation att göra? Jo, som jag ser det har våra diskussioner varit nödvändiga men vi kanske inte kan definiera begreppet så att alla känner att det inryms allt, men däremot kan vi hålla diskussionen levande. Varför inte starta kursen med att problematisera (för att använda ett populärt ord inom universitetsvärlden) kring just begreppet "ung kommunikation".
Trevlig helg!
Inger
"Något som vi INTE är men som DOM är"
Igår hade vi en diskussion med verksamma lärare och studenter. Någon ställde sig frågan angående digitala medior och Ung Kommunikation: Är det något vi vuxna inte deltar i eller är, något speciellt för "DOM" (ungdomar)?
Huvudpoängen i detta resonemang är vad som skiljer ung kommunikation mot annan kommunikation. Samtal (kommunikation) mellan människor kan ske på många olika sätt, skriftligt, muntligt, via bilder osv. Kanske är Ung Kommunikation samma kommunikation som all annan kommunikation men man (barn ungdomar) använder andra metoder. Ett annat sätt att tänka kan vara att skilja på samtal och kommunikation dvs. att samtal sker muntligt t.ex. via direkt kontakt eller på mobil medan kommunikation är ett paraplybegrepp som innehåller många olika former att förmedla sig till andra människor.
Hur det än är med begreppet "Ung Kommunikation" är frågan relevant dvs. vad skiljer Ung Kommunikation mot "vanlig, gammal" kommunikation? Finns det en arena som vi "vuxna" helt har missat"? Har Ung Kommunikation en annan nyans, än kommunikation i övrigt, som kanske rent av ger konsekvenser för psykisk utveckling i ett utvecklingsperspektiv dvs. från barnvärlden till vuxenvärlden?
Kanske är det en rädsla från oss vuxna att det gamla och vana kommunicerandet skall bytas ut mot nya sätt att kommunicera där vi inte känner igen oss?
Måste vi (vuxna) vara med på alla "nya" kommunikationarenor? Vill barn och unga att vi finns med på alla arenor?
I så fall, hur kommer barn och unga uppleva att vi är med "överallt"?
Jag har inga svar men det finns säkert många synpunkter kring detta ämne!!??
Idor
