Digitala medier i pedagogisk praktik
Under hösten 2008 har vi genomfört en kurs (7.5 hp) som har handlat om att erfara nya medier på Internet, hur barn och ungdomar använder dessa medier samt vilken betydelse det får för skola och behandling. Kursen riktade sig främst till verksamma lärare och behandlare. I kursen ingick tre huvudmoment 1) att deltagarna skulle blogga om olika communityn, dvs. vilket klimat som rådde, genus, typ av diskussioner och åldersgruppen. 2) Blogga om kurslitteratur, kommentera varandras bloggar mm. 3) Iscensätta och genomföra en uppgift med hjälp av digitala medier i sitt arbete som lärare och behandlare. Det var 7 studenter som fullföljde kursen.
Efter kursen slut genomfördes en utvärdering. Några av utvärderingsfrågorna handlade om hur studenterna upplevde kursens innehåll i förhållande till den egna pedagogiska praktiken.
Eftersom det är bara var 7 personer som svarat på vår utvärdering blev det svårt att få en enhetlig bild av svaren. Tydligast var dock att alla tyckte de utvecklat förståelse för hur unga människor kommunicerar inom digitala medier. Från kursledningens sida uppfatta vi detta som positivt eftersom det var huvudsyftet med hela kursen!
Det som studenterna uppfattade som mest betydelsefullt i kusen med avseende på sitt eget lärande handlade i flera fall om att man nu vågar testa IT och pröva nya tankegångar i skol- och behandlingsarbetet.
I flera avseenden tycker vi som arbetat fram kursen att syftena har uppnåtts. Inte minst beträffande förhållningssätt och nya användningsområden inom skolvärlden när det gäller digitala medier. Kursen fick även ett intresse utanför studentgruppen och kursledning, t ex genom andra kollegor på universitetet och av media. Vi som arbetat med kursen har även upplevt ett ömsesidigt lärande där studenterna bidragit med ny kunskap till oss t ex genom erfarenhet av att ha varit ute på de olika medierna.
Vid tangenterna
Idor och Pia
Nu är vår kurs igång
Nu är vår kurs igång som vi har planerat under lång tid. Många sökte och var intresserade av att gå kursen. Vi har tänkt att den ska ge en inblick i hur vi kan använda och erfara de ungas digitala kommunicerande. Vi har i kursen valt att använda oss av bloggverktyg istället för traditionell lärplattform.
"Skolan måste acceptera den digitala världen" så skriver smp i en artikel om Lennart Axelssons föreläsning från en skolkonferens. Jag håller med honom, barn och ungdomar går in och ut i den digitala världen, de gör ingen skillnad på den ena eller andra världen.
I tisdags var jag på en konferens Working Life 2008 Globen i Stockholm och lyssnade på David Garpenståhl som startade DreamHack. Han pratade om den digitala revolutionen och den snabbutvecklande nätverkskulturen, det jag fastnade för i hans presentation var att tjejerna är på väg in spelvärlden. Numera ökar den kvinnliga delen av befolkningen för varje år på DreamHack.
Pia Palm
Reklam för vår kurs...
Jag måste bara ta chansen att nu göra reklam för vår kurs "Ung kommunikation i skola och behandlingshem".
Vi har under våren arbetat intensivt med kursplan, studieguide och inte minst planeringen inför hösten. Internet utmanar oss att använda de digitala verktygen och de sociala rummen....
Vi kanske syns i höst :-)
Pia Palm
Är definitionen eller diskussionen viktigast? Vem har rätt svar?
Vi startade en ny delkurs, i programmet Pedagogik med inriktning mot ungdoms- och missbrukarvård, med namnet "Ungdom i riskzon". Den första föreläsningen handlar om att försöka definiera vad vi menar med ungdom i riskzon. Hur länge är man barn och när blir man ungdom? Inte så lätt att ens göra den distinktionen. Socialtjänstlagen har en definition, utvecklingspsykologin säger något annat och många arbetskamrater talar om att "den här helgen kommer ungdomarna hem" vilket kan betyda att de vuxna barnen på 30 och 35 år kommer och hälsar på.
Riskzon vad är det? Att definiera risk och zon är inte lika svårt, men när det gäller barn och ungdomar i riskzon blir det genast svårare. Är man i riskzon när det har hänt något eller när kan tänkas hända något längre fram i tiden och hur långt fram i så fall? Går man igenom den forskning som finns inom området så råder delade meningar om när barn och unga är i riskzon. Man måste i så fall se på riskfaktorer. Ju fler riskfaktorer dessto större risk att hamna i kriminalitet, missbruk eller självskadebeteende. Men nyare forskning vänder upp och ner på riskzonsresonemanget och talar mer om skyddsfaktorer eller vaccinationsfaktorer. Ju fler skyddsfaktorer ett barn har som kan "väga upp" riskerna, ju bättre chans har barn att klara av svårigheter.
Det blev en bra start på kursen igår, med det menar jag att min ambition att få studenterna att reflektera över begreppet "Ungdom i riskzon", som både lärare och socialsekreterare använder som om det vore något naturvetenskapligt bevisat, är komplicerat och framförallt förknippat med en stor gråzon som inte enkelt låter sig definieras.
Vad har nu detta med ung kommunikation att göra? Jo, som jag ser det har våra diskussioner varit nödvändiga men vi kanske inte kan definiera begreppet så att alla känner att det inryms allt, men däremot kan vi hålla diskussionen levande. Varför inte starta kursen med att problematisera (för att använda ett populärt ord inom universitetsvärlden) kring just begreppet "ung kommunikation".
Trevlig helg!
Inger
"Något som vi INTE är men som DOM är"
Igår hade vi en diskussion med verksamma lärare och studenter. Någon ställde sig frågan angående digitala medior och Ung Kommunikation: Är det något vi vuxna inte deltar i eller är, något speciellt för "DOM" (ungdomar)?
Huvudpoängen i detta resonemang är vad som skiljer ung kommunikation mot annan kommunikation. Samtal (kommunikation) mellan människor kan ske på många olika sätt, skriftligt, muntligt, via bilder osv. Kanske är Ung Kommunikation samma kommunikation som all annan kommunikation men man (barn ungdomar) använder andra metoder. Ett annat sätt att tänka kan vara att skilja på samtal och kommunikation dvs. att samtal sker muntligt t.ex. via direkt kontakt eller på mobil medan kommunikation är ett paraplybegrepp som innehåller många olika former att förmedla sig till andra människor.
Hur det än är med begreppet "Ung Kommunikation" är frågan relevant dvs. vad skiljer Ung Kommunikation mot "vanlig, gammal" kommunikation? Finns det en arena som vi "vuxna" helt har missat"? Har Ung Kommunikation en annan nyans, än kommunikation i övrigt, som kanske rent av ger konsekvenser för psykisk utveckling i ett utvecklingsperspektiv dvs. från barnvärlden till vuxenvärlden?
Kanske är det en rädsla från oss vuxna att det gamla och vana kommunicerandet skall bytas ut mot nya sätt att kommunicera där vi inte känner igen oss?
Måste vi (vuxna) vara med på alla "nya" kommunikationarenor? Vill barn och unga att vi finns med på alla arenor?
I så fall, hur kommer barn och unga uppleva att vi är med "överallt"?
Jag har inga svar men det finns säkert många synpunkter kring detta ämne!!??
Idor
Barn och ungdomar läser mindre eller?
I den nyligen presenterade rapporten (PIRLS, 2006) om barns läsförmåga i årskurs 4 hamnade Sverige som vanligt bra till. Undersökningen är internationell och många länder världen över deltar. För Sveriges del kunde man dock se en något negativ trend, barn läser mindre och inte lika många barn presterar i topp som tidigare årskullar har gjort. Citatet nedan är från pressmeddelandet den 28/11-07
"Det är också färre elever som har en mycket positiv attityd till läsning och som ofta läser längre texter och böcker på fritiden för att det är roligt. Läsning av kortare texter på exempelvis Internet och TV/video konkurrerar om läsutrymmet. Det är också färre elever som kommer från hem med många barnböcker och som har föräldrar som läser ofta och för nöjes skull".
Jag håller helt och hållet med om att, inte minst, Internet är en stor konkurrent till läsutrymmet. Frågan är om barn verkligen läser mindre och är mindre positiva till att läsa. Frågar man dem om att läsa böcker är svaret säkert ja men om man frågar kring att läsa saker på Internet eller läsandet kring olika spel de hanterar är jag inte säker på att man får samma svar. Dessutom tror jag att barn skriver betydligt mer idag än vad man gjorde för bara 10-15 år sedan. Skillnaden är att de läser och skriver på ett annat sätt än vad vi +40 är vana vid. Om kvalitén av läsandet och skrivandet, bland barn och ungdomar som växer upp idag, är sämre än tidigare generationers läsande och skrivande är nog svårt att uttala sig om. Vi måste till att börja med ställa frågor som är relevanta ang. barns läsande idag. Kanske är det så att barn och ungdomar blir sämre på att läsa och skriva på det sätt vi (+40) är vana vid, men blir bättre på andra områden (kanske bättre anpassade till dagens samhälle).
Det som jag tycker känns mer alarmerande är att föräldrar ägnar mindre tid åt att läsa för barnen. Detta kan också betyda att föräldrar ägnar mindre tid åt barnen överhuvudtaget (vilket det också finns rapporter om). Utifrån detta är det viktigt att föräldrar balanserar datoranvändandet eftersom datoranvändandet kan innebära mycket "ensamtid" eller bara kontakter i cyberspace. Detta ämne kan jag tycka är något vi borde föra mera diskussioner kring.
Idor
Framtidstro
För någon månad sedan gav KK-stiftelsen ut skriften Unga nätkulturer. I boken får läsaren möta delar av den svenska sakkunskapen inom området Unga nätkulturer. Här får vi reda på att ungas medievanor är på väg att förändras radikalt genom att de är ständigt uppkopplade och hittar nya sätt att berätta om vad de gör just nu genom att dela med sig information till sina närmaste vänner - förutom att de laddar ner musik och film.
Om vi utifrån detta ser på den unga generationen så känner jag en stark framtidstro. De unga är mycket kommunikativt kompetenta - de har erfarenhet av att ständigt vara närvarande för samtal eftersom de tränar på att samtala i många olika sammanhang. De unga ger uttryck för att mötet med vänner, dvs. en social kompetens, är viktigt oavsett om det sker fysiskt, via telefon/mobil eller på Internet. För det tredje är de unga generösa för de ser det som självklart att dela med sig av det man hittar - framför allt det som man tror att sina vänner har glädje utav.
Jag kan då inte känna någon oro för framtiden även om det finns gott om utmaningar för skola och samhälle.
/Tor
Välkommen till vårt moderna fängelse!
[Skriven av Peter Häggstrand, institutionen för pedagogik]
Vi har precis börjat vänja oss vid tanken på att hantera utbildningar och studenters inlämningsuppgifter via någon lärplattform. Arbetet med att få personalen att anamma, förstå och börja använda sig av de pedagogiska verktyg som erbjuds i ett slutet LMS (Learning Management System) har pågått under rätt lång tid nu och har inte precis varit rosenrött. Mycket frustration, ointresse, okunskap och ärligt talat ren fientlighet är vad som mött profeterna.
Rivningsdags!
Nu är det så dags för nästa steg i utvecklingen som kommer att ge ÄNNU mer gråa hårstrån...att gå IFRÅN de slutna lärsystemen.
Själva grundidén med ett slutet lärsystem är i grund och botten att efterlikna ett klassrum. Det märks inte minst på metaforerna som används, t ex ord som "klassrum", "Anslagstavla", "lärobjekt" m.m. Den stora fördelen för läraren ligger i ett arbetsmiljömässigt perspektiv. Att allt är snyggt och prydligt samlat på ett ställe med en inloggning. Fast det är inte riktigt sant ändå eftersom mycket av material och kontaktvägar ligger spridda i andra forum och medier ändå.
Dagens pedagogik söker sig gärna utanför det slutna klassrummet, vill vidga tanken, vyerna och tar på olika sätt in hela världen även om det fortfarande till slut måste paketeras i ett fysiskt klassrum. Men via webben verkar det som att vi vill gå TILLBAKA till ett mer slutet synsätt trots att hela världen ligger för våra fötter. Allt ska paketeras snyggt och prydligt inom lärplattformen.
Att möta studenterna där de är
Men, den stora nackdelen med det slutna lärsystemet, lärplattformen är att det INTE är att möta dagens unga där DE befinner sig. Begränsningarna som ligger naturligt i ett enda centralt system gör att vi begränsar lärandet och sätter hårda tyglar på hur vi ska bedöma arbeten och prestationer. Vi låter oss styras av vad som går att göra inom systemet, vilka dokumentformat det tillåter, vilka medier som kan användas, HUR de kan användas och så vidare.
Detta är en av anledningarna till att dagens unga rör sig mellan en mängd olika miljöer. För att de ska kunna uttrycka sig på det sätt som passar just DEM vid ett givet tillfälle. En individualisering som sker tack vare mångfaldheten i dagens teknik.
Lärplattformen är för begränsande och frågan är om inte den spelat ut sin roll inom kort. Det är bättre att använda de forum, kommunikationsmedel och plattformar som fungerar bäst för sitt enskilda ändamål och använda en gemensam plattform som någon sorts startpunkt, inte mer.
I USA är tydligen trenden mer och mer att man lägger ut t ex studiematerial på ställen där studenterna är istället för att tvinga in dem där lärarna är. Fenomen som podcasting har på mycket kort tid fått universiteteten att tänka om. iTunes U som är ett samlingsställe för utbildningsinformation på iTunes Music Store är ett bra exempel på detta.
Om vi ska kunna möta dagens unga så måste vi också röra oss i de fria miljöer som är deras verklighet. Ge dem en chans att vara den människa de kan vara. Den stora utmaningen ligger i att som lärare orka vara guiden i denna ständigt rörliga värld och att våga utnyttja de olika kanaler och möjligheter som finns på ett aktivt sätt.
Resten av världen satsar stort på att hitta nya pedagogiska vägar på nätet...ska vi bara prata om det även fortsättningsvis?
Länkar
Peter Karlberg beskriver i stora drag ungefär samma tankar
http://peter.karlberg.org/articles/2006/11/19/utbildning-bildning-allt-mer-utanf-ouml-r-klassrummet
Se FAQ om iTunesU på Akron University
http://itunesu.uakron.edu/faq.htm
En längre blogg om erfarenheterna med podcasting från Bryn Mawr College
http://www.academiccommons.org/commons/essay/blankenship-podcasting
Kan iPoden förbättra skolan? Frågeställning på Skolforum, Älvsjömässan
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=400&a=305771
"Kom och hjälp mig i buren"
Av: Pia Palm, ikt-samordnare, inst. för pedagogik vid Växjö universitet
Orden kommer från min 11-årige son som spelar CS (Counter-Strike). Min son sitter med headset och pratar med sina kompisar via Skype där han säger "Kom och hjälp mig i buren". Han har trillat ner i en bur på en speciell del i banan och för att komma ut behöver man en kompis som hjälper en ut. Vädjan ger snart resultat, en av kompisarna trycker på knappen som finns inne i buren vilket man inte kan göra själv utan måste ha hjälp, snart är man "på banan igen." Datorn som min son sitter vid befinner sig i hallen på övervåningen, där datorn är placerad blir allt som sägs hörbart även ner till nedervåningen och köket. Jag tyckte det lät så kul när han plötsligt ropade ut "Kom och hjälp mig i buren". Jag som försöker få logistiken att gå ihop i vår vardag stannar upp och småler, vad är det för bur du har fastnat i och vem kan hjälpa en snabbt att komma ut?
Carin Falkner har i sin avhandling intervjuat ett 20-tal datorspelare i 18-årsåldern samt närvarit vid olika LAN. Hon resonerar kring bildandets mening i lek och den sociala meningen; vänskap, gemenskap och att skapa sammanhang.
Hon har vid en intervju på Computer Sweden sagt följande, "Datorspelande är en lek och en lek som man är mitt inne i avbryter man inte". Med hennes ord skulle jag som förälder känna mig trygg när mitt barn spelar ett action spel tillsammans med sina kompisar, jag har just fått erfara hur min son blivit hjälpt av en av hans kompisar att bli fri från buren.
Falkner har i sin avhandling "Datorspelande som bildning och kultur" två avgörande slutord:
- Försöka förstå erfarenheter från datorspelandet som elever har med sig och börja undervisningen där.
- Lärarna och skolan bör använda sig av de erfarenheter unga människor skaffar sig på fritiden och datorspel är en av de erfarenheterna.
Vad är CS?
CS (Counter-Strike) är världens mest berömda Internet spel och är ett actionspel där man oftast spelar i lag. Spelet består av olika färdiga banor men man kan även designa egna banor. När man startar CS letar man efter en server oftast en svensk, när man har hittat en server man vill spela på väljer man ett lag därefter väljer man en "gubbe".
Min slutpunkt är att leken är viktig och så även på nätet, min son leker, lär sig, skapar ett språk, ingår i en social gemenskap som skapar sin egen mening, detta är en form av kunskap och erfarenhet som han bär med sig in i skolan. Men frågan är om skolan ser det som kunskap? Och om den gör det, hur skapas en praktik där denna form av kunskap ingår.
Vad är att vara litterat och vem bestämmer det?
Att vara litterat brukar oftast beskrivas med att man är duktig på att läsa och skriva. När man funderar lite till är nog de flest överens om att vara litterat är mer än bara läs- och skrivkunnighet. Förmodligen hade vi en annan syn på detta begrepp för 20-30 år sedan (det var en förmåga och något man framförallt lärde sig i skolan).
Trots allt är det nog fortfarande mycket skolfolk (folk i allmänhet också kanske) som tänker sig att begreppet innebär att man har en god skriftspråklig förmåga. Jag hör ganska ofta att lärare uttrycker sina farhågor med hur unga människor använder det skrivna språket när man t.ex. "messar" eller bloggar mm. Det är också allmänt känt att barn och ungdomar läser mindre idag.
Kanske är det så att generationen över 40 år är de som bestämmer hur det är att vara litterat!
- Hur vet vi t.ex. att barn och ungdomar läser mindre idag (skönlitterära böcker ja men!!)?
- Hur vet vi att det sätt som ungdomar använder skrivandet på idag inte är bra (i alla fall inte ur ett syntaktiskt perspektiv brukar många mena)? Att göra förenklingar och förkortningar när man skriver skall det räknas som slarvigt?
- Är det så att vi äldre (jag tillhör i alla fall de äldre dvs. med råge passerat 40 år) inte tycker att det är lika "fint" att läsa och ta till sig information via dator och webb?
Inte minst inom universitetsvärlden är vi "mossiga" när det gäller skrivandet. T.ex. bör (måste) uppsatser bestå av ett visst antal skrivna sidor (helst många sidor). Hur formalia skall se ut är oftast tydligt reglerat.
Med tanke på detta hur skall vi möta den "nya" generationens sätt att skriva och kommunicera?
Skall vi tvinga in dem i ledet?
Att vara litterat är ett begrepp som har ändrat sig över tid och är kanske just nu inne i en fas av stor förändring. T.ex. bör skrivregler anpassas och utvecklas dvs. följa med i tiden. Att se på kommunikation horisontellt, inte hierarkiskt (där det skrivna ordet är det viktigaste), är förmodligen mer tidsenligt.
Idor
Ta två doser och kommunicera med mig i morgon
Så skulle jag vilja beskriva mitt blogginlägg för dagen... som en doktorsrekommendation.
Av: Peter Häggstrand, Webbproducent, institutionen för pedagogik, Växjö universitet
En av de viktigaste frågorna vi har att brottas med, vad gäller projektets syfte, är att definiera ung kommunikation. Jag tänker inte ge mig in i definitionsdjungeln precis nu, det kommer vi att återkomma till längre fram, utan istället rikta fokus mot den bakomliggande förståelsen.
Så som jag ser det finns det nämligen två stora problem som gör att skolvärlden (och tillika universitetsvärlden) inte riktigt fattar vad ung kommunikation står för och representerar. Saker som gör att de äldre generationerna (och ja, det gäller även oss födda på 60-70 talet numera *L*) fastnar i felaktiga föreställningar och inte vill/kan förstå.
Det ena, och allvarligaste, är övertron på det fysiska, "verkliga" mötet och det andra är det ständiga ifrågasättandet av tekniken i det dagliga livet.
Dos nummer ett: Technology will set you free
Om vi börjar med punkt två, om tekniken så menar jag på att det verkar finnas en automatisk drivkraft som gör att ett samlat kollegium ständigt vill ifrågasätta och problematisera tekniken i det dagliga livet för oss alla och barn/ungdomar i synnerhet. Efter alla dessa år så får man en känsla av att villfarelsen fortfarande finns om att vi har ett "val", att vi kan välja att bortse från tekniken i undervisning eller fostran om vi så finner lämpligt. Om det inte ger pedagogiska fördelar eller på annat sätt lyfter undervisningen/fostran till en vagt definierad norm. Någonstans anser jag att det borde dyka upp en tanke att det faktiskt gäller att gilla läget, att inte tro att vi har ett val utan istället lyfta blicken lite och fråga sig HUR vi kan använda funktioner/fenomen/verktyg för att utveckla undervisningen/fostran?
Att tro att världen på något sätt ska kunna vridas tillbaka och att vi i någon Amish-stil ska kunna välja bort den värld som ungdomen gjort till sin verkar märklig och inte särskilt konstruktiv. Givetvis måste man (?) problematisera vissa frågor, men gör det från rätt vinkel. Inte från synvinkeln god/ond!
Sen när jag ändå pratar om tekniken så skulle jag också vilja be er alla att sluta skilja så stenhårt på teknik och användning. Datorn/mobilen/mp3-spelaren är ett verktyg och DEN är teknisk...ja visst...men samtidigt har utvecklingen gått så långt att de flesta av oss inte reflekterar mer över själva prylen än vi gör över en tv hemma. Men att säga att vissa användningsområden MED prylen är teknik anser jag vara fel. Det är olika tjänster som vi lär oss att använda oss av, anpassar för våra behov och möts kring på en gemensam arena (internet). Ungdomen av idag ser inte detta som teknik, de ser det som en förlängning av deras jag, deras uttryck...det måste vi också göra för att börja förstå dem. Första steget är att sluta tänka på användningen av en dator som teknik. Det är ett medie som hjälper oss att uttrycka oss...så låt oss göra det och sluta skylla på att vi "inte är tekniska" för att slippa lära oss.
Dos nummer två: Det fysiska mötet är dött, leve mötet!
Så kommer jag då till min första punkt: övertron på det fysiska mötet. Varför ifrågasätts aldrig påståendet att det fysiska mötet är allenarådande och det bästa?
Vad jag menar med det är att det finns en sanning, en oumkullkastelig sådan, inom pedagogiken som säger att det fysiska mötet är grunden. Det är punkten varifrån vi jämför alla andra "sämre" kommunikationsformer och väljer att förhålla oss till dessa. Man hör ständigt floskler som "det kan ju aldrig ersätta det fysiska mötet" när man diskuterar distansstudier. Varför då? De som förespråkar distansstudier och dess olika kommunikationsformer som t ex videokonferens, brukar oftast ursäkta sig med just denna fras när det gäller att övertyga nya kollegor. "Givetvis är det så att det aldrig kan ersätta det fysiska mötet...men det är ett KOMPLEMENT". Allt för att lugna skepticismen. Denna defensiva hållning har förekommit under lång tid nu bland förespråkarna och det tycker jag är synd. Vi kan inte hålla på att ursäkta oss längre. Det är dags att vi börjar tro på kommunikationen, dess distributionsformer och människans vilja samt förmåga att nå ut med det som han/hon vill.
Jag hävdar att det fysiska mötet är överskattat i vissa sammanhang och fullständigt onödigt i andra. Det kan till och med försämra kommunikationen i vissa lägen. I många av de nätverk som jag finns med i så bygger t ex mycket av den öppna kommunikationen på att vi är relativt ansiktslösa för varandra, att vi kan, utan fördomar, samarbeta öppet kring frågor utan att bli hämmade av all metainformation som ett fysiskt möte ger. Bara ett exempel...och du behöver inte titta särskilt långt för att se hur människan idag kommunicerar hej vilt i en rad olika typer av sammanhang.
Men är man inte väldigt anonym på nätet?
Tidigare var ett starkt argument för fördelen OCH nackdelen med våra digitala identiteter den att vi kunde gömma oss bakom en anonymitet. Vad har hänt sen dess? Jo, de senaste två-tre åren har det fullständigt exploderat en öppenhet på webben. Man vill synas, höras, bli känd, blotta sitt liv, lägga ut alla sina foton på FlickR, sina filmer på YouTube, berätta om sitt liv i sin personliga blogg, visa på sina intressen och vänner i Lunarstorm eller FaceBook. Man letar partners på kontaktsajter, säljer sina prylar på tradera, får en kartbeskrivning till sitt hem på hitta.se o s v. Vi tenderar att vilja bli mer och mer offentliga personer på nätet och denna totalvändning från ett anonymitetstänkande har gått blixtsnabbt och är ett globalt fenomen. Saker och ting ändras så snabbt och fundamentalt att vi knappt ens kan luta oss tillbaka på sanningar skrivna av forskare på 90-talet längre.
Vad är verklighet?
Vi äldre generationer tenderar hela tiden att skilja på den virtuella världen och vad vi kallar för den "verkliga". Den här skillnaden är något som vi skapat i VÅR kultur, men dagens unga ser ingen skillnad. De flyter obehindrat mellan de två, är ständigt uppkopplade och inhämtar en mycket stor del av sin världsbild och sociala kontext från den uppkopplade delen av sitt liv. Analytiker har till och med ett begrepp för denna generation: Generation C
Och?
Och vad vill jag komma till? Jo, det att vi måste släppa taget om en del gamla sanningar en gång för alla för att bättre kunna förstå och sätta oss in i dagens/morgondagens unga och för att kunna skapa en kurs som är relevant och aktuell. Det finns gott om kurser som tittar/har tittat på hur unga kommunicerar och då framför allt tekniken. Problematiserande på fel sätt, ifrågasättande i allmänhet och allmänt motsträvigt inställda kurser... det är dags att lyfta det till en högre nivå. Hur? Det är det som vi ska försöka grunna ut. Spännande är bara förnamnet!
Länkar
Läs mer om Generation C på:
http://www.aftonbladet.se/kvinna/article849478.ab
http://en.wikipedia.org/wiki/Generation_C
En samling artiklar/rapporter från Nationellt centrum för flexibelt lärande
http://www.cfl.se/?sid=113
Inte utan min studiegrupp!
Studerandes upplevelser av pedagogiska metoder i en nätbaserad kurs. D-uppsats i pedagogik 2003, Högskolan för lärande och kommunikation, Jönköping. Författare: Madeleine Claesson.
http://www.encell.se/docs/D_uppsats.pdf
En måndag på Hotel Amigo i Emmaboda
I måndags träffade vi (Pia, Idor och Peter) och andra från projektet Ung kommunikation. Det var intressant och givande att lyssna på vad de olika temagrupperna har gjort och kommer att göra.... Att sitta i en församling som ser möjligheter och utmaningar med tekniken kändes stimulerande. Vi hade intressanta diskussioner i våra små grupparbeten på eftermiddagen. Vill tipsa er om en spännande bok så här inför helgen; Lärarutbildningsnämndens rapportserie: "Ungdomars användsninga av nya medier, Ung Kommunkation av Martin Danielsson och Lennart Axelsson. Läs gärna Elza Dunkels blogg om rapporten. Trevlig helg!
Vid tangenterna Pia Palm
Second Life-gänget + Christer Jacobson
"Tåget börjar rulla"
Vi har nu haft några träffar och börjar se lite konturer av vår kommande kurs. Kursen är tänkt att ge kunskaper i hur unga människor kommunicerar med varandra, vilka olika kommunikationsmedier och teknisk utrustning som finns, hur dessa fungerar och hur man kan använda dem i den pedagogiska och behandlande praktiken. Vi tror dessa kunskaper är nödvändiga för att förstå barn och unga människors situation där olika tekniska prylar och webbaserade medior är mångas kommunikativa plattform (kanske både på gott och ont).
En diskussion som vi fört är vilken/vilka målgrupper vi skall ha. I dagsläget beslutade vi oss för att lärarstudenter, verksamma lärare, behandlingspedagogstudenter och verksamma behandlingspedagoger kunde vara lämpliga grupper. Omfattningen av kursen kan i ett första skede vara 7.5 "hp" (grundnivå 2-3) och ges både som fristående kurs och ingående i ett program. Förhoppningsvis kan dessa samköras.
En viktig del för själva gruppen blir att förkovra oss när det gäller hur barn och ungdomar kommunicerar idag. Detta tänker vi göra via hårddata från medieforskning och tidskrifter samt genom att gå igenom ett material som finns insamlat på "SVI" (Samhällsvetenskapliga Institutionen) angående barn och ungas medievanor.
Vidare diskuterade vi innehåll i kursen och vad studenterna kan förvänta sig dvs. målet med kursen.
Naturligtvis blir kommunikation ett viktigt innehållsbegrepp men inte bara utifrån nya mediors sätt att påverka utan också hur det påverkar barn och ungas (vuxnas) utveckling och vad händer med det "vanliga" samtalet? Utvecklas kommunicerandet av de nya mediorna eller medför det begränsningar t.ex. när det gäller nära och djupa relationer? Självfallet blir lärandet ett viktigt moment i kursen dels att lära sig "hur det funkar" och dels att lära sig använda utrustning, medior i pedagogiska och behandlingsmässiga sammanhang inte minst för att förstå både fördelar och begränsningar men också för att se hur det påverkar och eventuellt förändrar människors sätt att relatera till varandra.
De etiska aspekterna diskuterades eftersom vi ser detta som ytterst angeläget att ha med i kursen. Hur hanterar man information på nätet, hur bedömer jag trovärdigheten i informationen, vilka konsekvenser kan det få för andra att lägga ut olika typer av information t.ex. kan begrepp som mobbing vara angeläget att resonera kring i dessa sammanhang.
De konkreta målen för de blivande studenterna är följande (hitintills):
Förstå unga människors kommunicerande
Att hantera ny teknik
Att sätta det i ett sammanhang dvs. en pedagogisk och behandlande praktik
Hur påverkar ny medieteknik barn och ungdomar? Hur påverkar detta vuxna?
Etiska aspekter
Från gruppen IKT i ung kommunikation
Tor, Pia Inger, Peter och Idor
Vid tangentbordet
Idor Svensson
Ps: Vi syns i Emmaboda
